jesperstankar.blogg.se

Hej

 

Så har jag och Filip varit på Eketångaslingan och tränat. Vi började tidigare i höst, med att springa, då Filip valde att sluta med fotbollen. Han fick inte lov att bli ett av många barn, som bara blir sittande framför datorn.

Han har ju sin handbollsträning två gånger i veckan och vi försöker springa en gång i veckan.

För det mesta springer vi på elljusspåret i Eketånga, men det har också blivit ett par vändor på Galgberget.

Det är roligt att se hur han har utvecklats och både blivit snabbare och fått en bättre kondition på de 3 månader vi tränat. I början var det svårt, mycket gnäll och flåsande, men efter hand har gått bättre. Nu går varje km 1 minut snabbare än när vi började och han tycker det är roligt att ge sig ut. Vi springer ca 5-7 km varje gång i olika turer. Idag t ex sprang vi 4 x 1 varv vilket blir ca 4,8 km.

 

Tänk, så lätt det är att träna. Bara dra på sig skorna och ge sig ut. Vi är ju visserligen bortskämda här med hela härliga Prins Bertils stig utmed havet, eller virrvarret av slingor på berget. Fast alla kan ju ge sig ut någon stans och bara sträcka ut stegen. Inga bokningar, inga medlemsavgifter.

 

De känns bra att ha tagit tag i det här med träningen med Fille och vi gör något tillsammans. Så här på hösten är det ju annars lätt att bli sittande inne och hitta ursäkter för att inte ge sig ut, men nu sporrar vi varandra. Det har blivt en del av vårt liv och vi mår båda bra av det. Jag orkar med mitt jobb bättre och han orkar med skolan.

 

Tänk nu bara på en sak när ni springer på hösten/vintern. De är mörkt och ni syns inte lika bra, som på våren/sommaren, så snälla använd reflexväst!