Har det gått upp, så går det ner. En brant backe för mig ner mot Tjuvahålan! En gammal plats där smugglarna en gång i tiden landade sitt smuggelgods från skepp för vidare transport in till stan.
Någon dag skall jag "bara" promenera och stanna här för en fika...
Tjuvahålan är jättefint och ett populärt ställe för bad och grille. Springer du här förbi runt pingst är sannolikheten stor att du även stöter på ett och annat brudpar, som väljer att låta sig fotograferas här.
Tjuvahålan leder oss rätt in i Rhododendronparken. Iordningställd på 30-talet av arbetslösa unga. En hänförande vacker plats när det blommar, men just vår runda var för tidig denna kalla vår.
Efter tjuvahålan kommer små smultronställen på rad...
Landskapet börjar påminna oss om den stenhuggning, som var stor runt förra sekelskiftet.
Nästa smultron är Svärjarehålan, eller mer känt som handikappbadet. Här ligger vi mer än gärna fina sommardagar. Klipporna runt omkring bjuder också på bra ställen att ta med sin grill och äta en enkel grillad kvällsmat med vänner!
Vidare in mot Halmstad och den som tror att Hallands kust är vita sandstränder får tänka om!
Stormarna som varit de senaste vintrarna har förstört mycket, men de har också öppnat upp naturen mot havet!
Fast tyvärr har man fått dra stigen upp ibland gatorna på vissa ställen, då strandlinjen blivit allt för svår att gå på och stigen förstörd. I stället får jag kolla in lite snygga hus, men tyvärr var inte denna kända Halmstadkillen inte hemma denna dag...
Där villagatan tar slut kan man svänga vänster, upp i skogen mot mitt gamla elljusspår, men idag drar jag höger mot Sandhamn...
Efter ca 7,5 km viker det av bort mot Tylösand. Borta är mycket av blad och grönska och det blir mer sand och tall. Stigen går precis bakom de stora dynerna med den härliga stranden och havet på andra sidan. Blåsiga dagar bjuder den på ett härligt skydd från ett stormigt hav, men en solig varm dag är det här jag börjar känna efter vätskebältet...
Ett annorlunda landskap, men det dröjer lite till innan havet visar sig...
Förbi hotell Tylösand och här vill jag inte springa en solig sommardag, då är här för mycket folk. Mycket bättre att ta rundan på morgonen och komma tillbaka hit på eftermiddagen och gå på after beach, efter en härlig dag på playan...
Inget för den som är rädd för sand i skorna...
I Tylösand har vi också ett gäng duktiga livräddare, som ser till att vi är säkrare när vi njuter av baden på sommaren. När de inte är ute och räddar folk håller de till här.
Precis efter livräddarna svänger jag och det är först nu, som havet visar sig! Klockan står på 9 km och det kommer följa mig i 9 km till!
Bort förbi restaurang Salt, mot Tyludden, med en fina Tylön i bakgrunden...
Det är fantastiskt att kunna ha detta, som sin träningslokal.
Sista metrarna innan milen är det uppför. Från några meter över havet till över 20 på bara 250 m.
Har jag tid att vända mig om är utsikten underbar. Fast jag skulle ju kunna springa rundan från andra hållet och mötas av denna härliga syn i stället...
Ute vid Möllegård startar, eller slutar Prins Bertils stig, beroende på hur du går.
18 km lång går den hela vägen in till Halmstad slott och den här delen följer Nyrebäcken, som slingrar sig ner mot havet vid Tylöbäck.
Förbi den gamla kvarnen och runt kvarndammen...
Så här på våren har det precis börjat sticka upp, men till sommaren är det ett härligt böljande sädesfält och känslan av att springa på landet är underbar!
Tillbaka in i skogen och det är nu Nyrebäcken är med oss ner mot havet.
Härligt slingrande i en sagolik omgivning kan man nästan höra tisslandet och tasslandet i buskarna från skogens mystiska väsen...
Färden går vidare och efter några krokar runt campingen igen öppnar en ny syn upp sig. Tylösands golfbanor, som är några av de finaste vi har i Sverige.
Bäcken följer med och så småningom når vi det vackra hål 16 på Tylösand norra. Inte för att jag är intresserad av golf, men om jag skulle, så är detta ett hål jag vill spela!
En liten bit till innan bäcken når havet och den gör några språng av glädje, för den snart är framme. Denna biten är fantastisk på våren med alla vitsippor och en regnig höst brusar vattnet högt och vilt fram...
Här slutar känslan av skog och en ny typ av natur öppnar sig från 7,5 km...
Vilket vackert väder vi fått, efter en grymt kall och blåsig vår. Då är det skönt att kunna ge sig ut på en lång härlig löprunda!
Min rundor hemifrån startar nästan alltid här...
En klassisk cykelbana i området, som leder bort mot en stor fin hästhage...
Runt den stora hästhagen och fortsätter mellan Tylösandsvägen och havet, där ligger det ett naturskönt område, Eketånga naturreservat, med massa stigar kors och tvärs...
Här finns dessutom det elljuspår jag nöter runt och runt om vintrarna. Det är även här älgen stått på lur och skrämt skiten ur mig när den anföll!!!
Här fortsätter jag när spåret vänder och kommer ut på cykelbanan där jag springer under vägen och bort mot Karlstorps camping...
Det är efter campingen som naturen/landet börjar på riktigt.
Denna härliga grusväg, med kossor som främsta publik, ger ett lugn i kroppen och energi till löpningen.
Efter en bit är jag framme vid 4 km och då är jag på Möllegård. Här finns stans mysigaste ställe med Italiensk glass och Italiensk mat, som serveras i en härlig trädgård! Många gånger har jag haft lust att bara avsluta min löprunda och ta en stor antipasti med ett glas prosecco till... ;-)
