Ååå vad jag längtar! Nä, jag skall inte åka dit, inte vad jag vet i alla fall, men jag längtar. Har ju varit där så många gånger på olika platser, men det är över 10 år sedan nu.
En gång i tiden var det ju mer regel än undantag att jag stack ner på sommaren. Alla härliga dofter i luften, de trevliga grekiska folket, den fantastiska naturen. Ju mer jag tänker på det, desto mer längtar jag. Det är ju bara så härligt att hitta en liten taverna och sitta ner och bara titta på folk som går förbi och då spelar det ingen roll om det är på dagen eller kvällen. Ett glas vin eller en svalkande öl och något gott grekiskt på tallriken. Jag kan ju äta ihjäl mig på greksallad, moussaka, souvlaki och alla andra härliga rätter, med namn som jag aldrig kommer ihåg.
Första gången i Grekland, när jag bara var 9 år kommer jag ihåg hur de inte kunde engelska och vi kunde ju ingen grekiska. De var aldrig några problem. Hela familjen gick helt enkelt in i köket och lyfte på grytlock och tittade. Sedan var det bara att peka. Ja, som 9-åring körde jag ju ett säkert kort och åt souvlaki i 14 dar, men så gott det är och jag lovar att jag skulle kunna göra det igen. Senare ju äldre jag blev, så började jag ju givetvis äta av alla annan fantastisk mat de har också!
Jag kommer ihåg alla mysiga turer upp i berg på scooter. En hel dag med vinden i håret, ja jag hade ju lite längre hår ett tag och med solen i ansiktet. Den fantastiska naturen med olivlundar där husdjuren betade, vackra blommor växte och livet har ett lugn, som saknas här hemma hos oss, långt ifrån nattclubarnas puls i turistorterna. Hur vi kunde stanna till på något ställe för att få lite vatten, bara för att minuten senare sitta med de grekiska gubbarna och äta ost, rökt sidfläsk och dricka vin. Generösa människor, som verkligen bjuder på sig själva!
- Men hallå, vi kör ju, inte kan vi dricka? Skoja inte sa de då. Om den grekiska polisen tar er och ni är nyktra, åker ni på böter... ;-)
En av de mest fantastiska naturupplevelserna finns på Kreta och är Samariaravinen. Det är en ravin, som 18 km lång sträcker sig från över 1000 meters höjd uppe i bergen ner mot sydkusten. Denna slingriga stig med sina vattenkällor, med det friskaste kalla vattnet direkt från bergen är en underbar promenad, som tar en hel dag. Att se skiftningarna i naturen från den höga höjden i början ner mot de lägre vid havet är oslagbart. Mot slutet finns en helt otrolig passage, "Järnporten", där man kan stå max 3 i bredd, med utsträckta armar och där sidorna är nästan lodrätta upp emot 500 meter. Två gånger har jag vandrat genom Samariaravinen och kommer jag ner igen är jag den förste i kön att åka dit igen! Längst ner vid kusten finns en by dit man bara kommer med båt eller genom att ha gått i ravinen. Det är en härlig belöning att bara få en lätt lunch med en kall öl där. Hinna med ett dopp i havet innan båten tar en vidare, bort dit vägarna finns.
I mitt innersta hoppas jag att det finns någon där ute, som vill åka ner dit med mig. Att kunna gå barfota på stranden i den ljumma natten med skorna i ena handen och en vacker kvinna i den andra. Höra sorlet från restaurangerna och tavernorna och bara lysas upp av månskenet! Mamma Mia, det är romantik av världsklass!
/ jesper
