jesperstankar.blogg.se

I morgon kunde jag ju ta sovmorgon. Ryktet gör ju gällande att jorden går under på fredag och då spelar det ju lixom ingen roll om jag går och jobbar i morgon. Tydligen någon gammal Maya-indian, som inte orkade knacka in datum längre än till på fredag i en sten. Jag måste ju erkänna att det ändå är beundransvärt att knacka så långt, med tanke på att det var för flera hundra år sedan. Kanske det var hans livsuppgift och han tuppade av och kilade vidare när han precis knackat in 21 dec 2012?

Hur som helst kan jag ju sova länge i morgon, men vad gör jag sedan? Det är ju nu jag börjar fundera på vad som jag missat. Jag kan ju göra vilka tokigheter, som helst. Handla vad jag vill på kredit till exempel. Käka en supergod middag och ta en springnota. Kanske till och med vara lite vågad och gå naken på stan, om det inte varit så kallt förstås. 

Förmodligen skulle jag bara ta dagen och tillbringa den med Fille. Hitta på så mycket, som jag bara kan med honom. Troligtvis vill han då åka och bada och de skulle vi göra till fingrarna ser ut som russin. Finns egentligen inget roligare än att få busa runt på ett badhus med honom och bara åka kasebanor. Efter det är jag rätt säker på att han vill gå och äta en pizzalunch. Stor Hawaii vill han ha och ett stort glas Sprite till den. Lite jobbigare att hitta en fin efterrätt, som vi gillar, mitt i vintern. En stor glass, kanske en bananasplit. Sedan går vi till Game och köper oss ett häftigt tv-spel och går hem. På vägen hyr vi film och köper oss en varsin stor påse godis och mer läsk. Hemma så spelar vi spel och tittar på film, äter godis och bara myser oss. De är nog så här jag vill ha sista dagen. En dag för Fille och jag tar med mig hans lycka och glädje in i evigheten. Finns inget bättre än att se mitt barn vara glad och må bra.

Nu går nog inte världen under och det är väl bäst att jag kliver upp halv sex i morgon, som vanligt och masar mig iväg till jobbet. Fille får snällt cykla till skolan och ha skolavslutning och sin början på vinterlovet. På eftermiddagen blir det en kopp kaffe och sedan är vi redo för en runda på berget, Fille å jag, löparkillarna.

Träna och må bra!

/ jesper

Idag är det 3:e advent och en vecka kvar till jul. Alla pusselbitarna börjar falla på plats och stressen verkar hålla sig på behörigt avstånd, än så länge. Idag damp det ner ett nytt reklampaket på hallmattan och jag vet nu var julsillen är billigast.

Det är ju skönt, när jag inte firar jul i lägenheten för det är ju inte så mycket som behöver fixas. Julklapparna till Fille vet jag redan vilka de kommer bli och julmat blir lite till frukost på julafton. Har skämt bort mig själv med en hyacint idag och Fille får klä hemmet med diverse tomtar i veckan.

De enda jag glömt är min egen önskelista till dig, så här kommer den.

• En motorcykel
• Ett surroundsystem
• Ett trevligt hus med trädgård
• En fin bil
• Kortare arbetstid med bibehållen lön
• Ett jobb till Linda i Halmstad
• Längre semester
• Fred på jorden

De är ju inte mycket, så någonting kan du väl fixa ;-)

Ha nu en trevlig 3:e advent, så ses vi på julafton <3

/ jesper

Kanske inte spelar någon roll om ett par sekunder i Kalle´s jul försvinner. Jag klarar mig säkert utan dessa ändå. Frågan jag ställer mig är i stället om det är ok att censurera?

Disney säger att de vill vara mer tjugohundra och det är väl ok. Fast det borde ju gälla det dom producerar nu. Inte gamla produktioner.

Detta handlar ju om tecknad film, men om fler börjar känna att de vill vara mer tjugohundra vad händer då?

Tänk om vi börjar justera i vår historia och skriver om den för att det skall var mer “tjugohundra“. Kanske det var lite väl brutalt förr, så då klipper vi bort de som inte passar. Vi skriver om historien, så att den blir lite mer “tjugohundra”. Vad händer om det kommer någon och börjar kontrollera vad som står skrivet i våra böcker på landets bibliotek. Vi plockar väck skolböcker med innehåll, som inte stämmer med vår tids ideal. Vi har en statlig kontroll, som kollar alla vår TV, så att vi inte tar skada av det som sänds. Vi tystar ner våra radiosändningar och sänder bara det av staten godkända. Är det inte så att vi måste känna till vår dåtid, för att kunna forma vår framtid och undvika att göra om misstag.

Är det då inte bättre att vi visar allt och väcker en diskussion om det vi inte gillar i stället. Att vi lär våra barn att titta med granskande ögon och ifrågasätta i stället. Ibland kanske vi kan koppla av och låta en tecknad film bara vara en tecknad film.

Ha nu en god jul alla vänner!

/ jesper

Sitter och tänker på jobbet. Rätt mycket att göra och det har de varit sedan semestern. De sa ju upp en hel massa folk på jobbet, som fick gå strax före sommaren, men inte har vi mindre att göra för det. Känns som att det bara blir mer och mer för oss som är kvar.

Hur löser de då det? Jo, då kör vi övertid, massor av övertid. Blir så förbannad när jag tänker på det. Några av mina vänner kunde ju fått se fram emot en roligare jul, än den som de får nu.

Ja julen, den dyker upp varje år. Ser ju ut att kunna bli vit i år, för en gång skull.

Fast min jul i år blir också annorlunda. Tidigare om åren har jag masat mig hem till mor och far, med Fille i släptåg. Där har vi lunchat med dopp-i-grytan, sovit första ruset av oss i soffan innan det är dags för kaffe å Kalle Anka. Sedan kommer tomten och på de ett gottit julbord.

I år däremot skall jag ge mig ut på turne, utan Fille vilket smärtar i hjärtat, till Trollhättan och Ed. Där uppe har Linda sin familj och det är med dem jag skall stöka i år.

Undra just hur det skall bli? Blir jag tvungen att dansa runt granen nu, måste jag äta konstiga saker, tänk om det är jag som måste spela Josef i julkrubban?

Vi, jag och Linda, satt och såg en sån där romantisk komedi om julen i olika familjer. Den gick på tv i helgen, men jag har glömt vad den heter. I alla fall så har de ett hemligt ord mistletoe, som de skall säga när det blir för jävligt. Jag och min älskade Linda blev i alla fall eniga om att det var ju ett bra förslag, så de skall vi också ha på julafton. Nu tänker ju inte jag sitta här och avslöja vårt hemliga ord, men när ni ser oss packa ett par öl i jackan och ta hunden på en lång promenad. Ja då vet ni att det blev för mycket och vi smyger iväg och söker julfriden långt bort från släktens stök…

Å jovisst, det kommer bli en konstig jul utan grönkål.

/ jesper

Så här första advent vill jag skriva om andliga rum. Jag är ju inte direkt någon religiös människa och tror inte på något övernaturligt. Däremot tror jag att varje människa har sina andliga rum. Ställen dit de går för att hämta kraft i vardagen. Det kan vara både tanke rum, eller direkt fysiska platser likväl som det kan vara handlingar, som är avkopplande.

Hade i många år mitt tankerum efter träning. När kroppen var tömd på energi och det var dags att ladda den på nytt, så startade de i bastun efter träningen. Där var avkopplande att sitta och fundera och kroppen blev renad på alla sätt. Tyvärr har jag ju inget träningskort nuförtiden och saknaden av dessa stunderna har varit stor, men nu har jag hittat mitt nya andliga rum.

I Helsingborg på Gröningen, norr om hamnen, finns det ett kallbadhus. Här sitter gubbarna och löser världsproblem och samtalar om det vardagliga. Allt från Zlatan till cykelreparationer avhandlas och det är ljuvligt att bara sitta och lyssna på dem.

Bastun är sådan att den har stora glasfönster ut mot Öresund och det är en underbar utsikt. Att sitta där med sina tankar och titta ut på stora fartyg, som sakta glider förbi, eller små fiskebåtar är oslagbar. Att se ut över ett kallt, blåsigt hav när man själv är omgiven av värmen måste upplevas. De är också härligt med kontrasten mellan värme och kyla när man går från den varma bastun, ut på trappen och ner i Öresund.

Igår var det runt nollan i luften, lite snöflingor som yrde i vinden och i vattnet var det 5 grader. Att med rykande kropp kyla ner sig i havet och känna hur det både tar och ger. De tar värme, men ger en energi, som fyller en med livslust. Detta är en av stunderna, som är guldkorn i min vardag.

Med detta vill jag önska Er alla en trevlig första advent.

/ jesper